Saknar

Redan när jag åkte bussen till jobbet såg jag studenter i deras fina vita kläder och med mössan på huvudet! När jag kom hem från jobbet och skulle gå hem så var det folk överallt, jag hörde skriken, visselpiporna, musiken, sången och LYCKAN! Tårarna kom nästan och jag önskar så sjukt mycket att jag skulle kunna få göra om det. Den känslan är verkligen helt obeskrivlig!!! Jag och Joel stod på balkongen en stund och lyssnade innan vi gick in och stängde balkong dörren - man vill knappt höra glädjen, för man saknar den så mycket!
Men nu blickar vi framåt, lever livet idag och drömmer om framtiden, Den är vår!