Idag samlar jag ihop alla mina krafter jag äger för att orka med morgondagen. Det är Davids begravning. Jag har haft sån ångest hela dagen och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Vi ska samlas den gammla klassen utanför kyrkan och sitta tillsammans, så konstigt när en av oss fattas, att han den där glada lilla David kommer vara där framme, och inte vid liv. :'/ Tårarna rinner så fort jag tänker på det. Våran klass var som en familj, så var det allt. Vi kunde hata varandra samtidigt som vi älskade varandra. En av oss fattas, och var och en av oss var speciell på sitt sätt...
Ta hand om dom ni älskar, krama dom hård och
säg alltid jag älskar dig en gång för mycket.

kärlek
Marielle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar